siena

I Siena är torget precis så fint som alla säger. Jag förundras varje gång jag kommer dit, över ljuset, proportionerna och människorna som befolkar det, dygnet runt. Det verkar omöjligt att tröttna på det och inga bilder gör det egentligen rättvisa. Istället råder jag alla som ännu inte varit där att åka dit.
Det är det värt.
Inne i det stora palatset, Palazzo Pubblico, finns ett rum med de kanske finaste freskerna jag någonsin sett. Denna gången fick Ingela och Urban beundra dem på egen hand medan jag och Marco åkte till de helande baden Petriolo. Efter ett par timmar i det heta vattnet, mjuka i kroppen, och lena och svavelosande om huden, åkte vi tillbaka till stan. Där och då bjöd Siena på resans enda störtskur. Vi mötte upp de lite blöta men glada föräldrarna, och fick oväntat en present. Ett pussel.
Jag älskar att lägga pussel och när jag var liten fick jag nog ett pussel varje jul, större och svårare för varje år som gick. Sienapusslet visade sig vara alldeles fantastiskt bra och lagom på alla sätt. Inte för stort, och inte för svårt. Och väldigt vackert. Helt perfekt för en hängig eftermiddag med värsta aprilvädret utanför dörren.