den magiska kuben

När det bara regnade och regnade gjorde jag en födelsedagspresent till Enea. Den magiska kuben går att veckla upp i oändlighet, man viker och öppnar och vänder. Eller den rör sig nästan av sig själv, på något mystiskt vis. Fortfarande kan jag inte förklara hur det går till. Jag vet bara att man inte förstår någonting alls under tiden man gör den. Snarare är man lätt illamående och yr i huvudet av alla bitar som ska sys ihop. Men sen, när allt sitter där det ska, börjar det roliga. Och det slutar inte.
Som vanligt på småbarnskalas imponerades inte födelsedagsbarnet märkbart av själva presenten. Inslagspappret var roligare. Men de äldre gästerna förstod och förundrades. Vände och vred.