ines

Idag regnar det äntligen. Får man säga så? Här blev våren varm så fort och gick över i sommar att alla i byn skakade på huvudet och sa att det här kommer att sluta illa. Nu blir det inget regn förrän i augusti, sa de. Det är svårt att odla då. Alla odlar här, är det inte stora fält med vete eller alfa-alfa så iallafall ett grönsaksland med det nödvändigaste. Tomater, sallad, bönor. Lök och vitlök. De flesta odlar faktiskt lite av det mesta. Det diskuteras livligt på plantskolan och i affären. Så eller inte, följa månen eller inte.
Vi frågar oftast Ines om råd, hon har svar på allt. Det kan vara hur man bäst bakar bröd i vedugnen, hur man bäst torkar den hemmagjorda pastan, eller hur och när allt ska planteras. Det fina är att hon alltid har rätt. Allt blir lite bättre om man gör som hon säger. Vi kallar henne nonna, en adopterad mormor, eftersom både jag och Marco är utan.
Hos Ines är det som om tiden stannat till lite, världens sorg och elände känns långt borta. Ines gör som hon alltid har gjort, går upp klockan fem, gräver i trädgården fastän hon snart fyller 88 år, röker lite för många cigaretter och äter bröd med mjölk till kvällsmat. Här dricker vi alltid kaffe även om vi redan druckit alldeles för många, här skvallras det eftersom Ines vet det mesta om de flesta, här har vi vår största bigård med femton samhällen och här stannar vi i timmar när vi hinner.